SD bör ses som ett vanligt parti

Sydsvenskan har en artikel införd av ANDERS RAVIK JUPSKÅS.
Här skriver han:

För den som lever utanför Sverige är det svårt att bli provocerad av Sverige­demokraterna, skriver ­Anders Ravik Jupskås, som forskar kring skandinaviska högerpopulistiska partier vid universitetet i Oslo.

Med dokumentären ”Sverigedemokraterna – vägen till riksdagen” (SVT 11.11) skulle Sverigedemokraterna än en gång ”avslöjas”. Det som avslöjades var att SD bör behandlas som ett normalt parti. Under 58 minuter fick vi lära känna tre professionella politiker som genomfört en politisk makeover som saknar motstycke i skandinavisk efterkrigspolitik.

Det slås upp som sensationellt att partiledaren Jimmie Åkesson kallat en journalist som han tyckte var fräck och ohövlig ”rövskalle”.

Ärligt talat. Att politiker – som alla andra – har sina utbrott är ingen nyhet. Åkesson förhöll sig professionellt där och då; det var först i ett privat sammanhang efteråt som han gav uttryck för sin frustration. Jämför med den brittiske Labourledaren Gordon Browns kommentarer efter att ha mött en påflugen väljare i slutspurten av den brittiska valrörelsen.

Det faktum att dokumentären inte kunde dokumentera någon tydlig rasism i partiet fick projektledaren Bo Sjökvist att understryka att projektteamet ”ganska tidigt i processen insåg ... att partiledningens budskap och mediala framtoning är en sak, konsensus bland gräsrötterna en annan”.

Nåväl, detta gäller alla partier; att det finns grumliga åsikter på gräsrotsnivå är väl ingen överraskning. Välkommen till läktaren på vilken fotbollsmatch som helst.

 Lite länge ner kommer:

Uttryck för åsikter som etablissemanget ogillar är priset man betalar för en äkta demokrati.

Det är inte svårt att förstå det massiva motståndet mot SD. Sverige har byggt upp en självbild av att vara immunt mot denna typ av partier.

Men kanske kan deras intåg i riksdagen fungera som en demokratisk säkerhetsventil. Bland de länder i Västeuropa som har högst frekvens av våld mot minoriteter finns uteslutande länder som hittills saknat högerradikala partier. Det gäller Finland, Sverige, Tyskland och Storbritannien, me­dan man kan observera en nedgång i länder som Danmark och Österrike.

Det finns dock många sätt att ”ta debatten” om man inte vill göra det på de högerradikalas premisser.

Hela artikeln hittas  Sydsvenskan