Upp till kamp mot förortsfanatikerna

Ooo Äntligen en Socialdemokrat som börjar inse varför väljarna svikit S under en längre tid.

Det öppna, demokratiska och sekulära samhället är hotat - men långt ifrån tillräckligt görs från regeringens eller Säpos sida, skriver Carina Hägg.

Religiös fanatism och extremism växer sig allt starkare i Sverige. Vi vill egentligen inte låtsas om eller prata om det. Det är svårt att föreställa sig lilla Sverige som ett mål för terrorister, och än svårare att förstå hur en till synes helt vanlig kille från Tranås kan vilja spränga sig själv och sina medmänniskor i luften på Drottninggatan i Stockholm. Vi försöker hoppas att det bara var ett undantag, bara en enskild galnings verk. Men vår feghet och naivitet innebär ett allvarligt hot mot vårt samhälle och kan i värsta fall handla om liv och död. 

Under de senaste decennierna har fanatiska religiösa grupper växt sig allt starkare i det svenska samhället. Ofta handlar det om muslimska samfund i invandrartäta områden. Grupperna driver ett intensivt värvningsarbete bland unga muslimska män som känner sig svikna av det svenska samhället och arga över vad de uppfattar som västvärldens kränkningar av islam i bland annat Irak och Afghanistan.

De fanatiska samfunden har länge upprört förortsborna, särskilt kvinnorna som oroar sig över att deras söner eller män ska dras med. Dagligen trakasseras muslimer som väljer att inte bära slöja, som går till simhallen eller går ut och roar sig på kvällen. Många väljer att böja sig för moralens väktare för att inte sticka ut eller av rädsla för de allt starkare grupperna. För muslimska HBT-personer är situationen närmast horribel.

Detta skulle kunna vara hämtat ur boken Världsmästarna - När Sverige blev mångkulturellt -Julia Caesar
En för övrigt mycket bra och läsvärd bok.

Vår blindhet och tystnad är pinsam. Det öppna, demokratiska och sekulära samhället är hotat, men långt ifrån tillräckligt görs från regeringens eller Säpos sida.

Det är även oklart hur mycket Sveriges muslimska råd och dess ordförande Helena Benaouda gör för att motverka extrema krafter inom islam. Benaouda säger sig ha varit aningslös när det gäller hennes terrormisstänkte svärson, hur aningslös är hon för extremister inom sin egen organisation?

Statsrådet Stefan Attefall bör verkligen fundera på om Helena Benaouda och Mahmoud Aldebe, ordförande i Sveriges muslimska förbund, är de lämpligaste att ingå i Nämnden för statligt stöd till trossamfund. Hur ställer sig Miljöpartiet till att deras riksdagsledamot Mehmet Kaplan även har uppdraget som Muslimska rådets presstalesman?

Var finns Benaouda, Kaplan och Aldebe i kampen för kvinnors och HBT-personers rättigheter?
Därför väljer S-kvinnor nu att ta kampen mot religiös extremism och fanatism på allvar.

Man måste ge Carina Hägg beröm för sitt mod att som politiker våga ge uttryck för dessa "rasistiska" tankar, är detta ett försök av S att försöka återta förlorad politisk mark?

Källa Expressen  
politisktinkorrekt.info